Telegrafverkets väggapparat med mikrotelefon TVM eller AC 150.Som jag tidigare nämnt (Phonetiken no 2 anno 1994) så tillverkades Telegrafverkets väggapparat TVM eller AC 150 från år 1893 till och med år 1925. I hela 32 år tillverkades denna apparat. Låt vara att 1893 blev endast en apparat klar. Den fanns sedan i Televerkets nät ända fram till 1972 då den sista manuella stationen lades ned. M.a.o. i nästan 80 år!
Enligt K.V. Tahvanainen i tidningen Tele nr 4192 så ritades väggapparaten av arkitekten och professorn Isak Gustaf Clason. Han har även ritat Nordiska museet och Östermalms saluhall i Stockholm. Detta kan vara roligt att känna till när man visar sin klenod för vänner och bekanta.
En fråga som man kanske ställer sig är: Hur kan jag bedöma åldern på min apparat? Tyvärr gjorde ju inte Telegrafverket som L.M. Ericsson och numrerade sina apparater så att man lätt kan se vilket år som apparaten tillverkades. Men är man lite historiskt orienterad så kan man i grova drag bedöma under vilken tidsperiod som ens klenod är tillverkad. Observera att detta inte är en till 100% säker bedömning. Telefonapparaten kan ha fått delar utbytta, varit inne för renovering etc, men det ger kanske en anvisning om när ungefär den tillverkades. Det kan ju också ge dig möligheten att komplettera din apparat med tidsenliga delar.
De allra första apparaterna hade 5 anslutningsskruvar undertill. De två vänstra för linjen och de två till höger för extra klocka. Mittenskruven användes för jordning. De tidigaste apparaterna hade åskskydd där en propp kunde användas för att kortsluta ledningsbranchemra sinsemellan eller till jord. Dessa apparater hade också liggande trä i bakstycket där klykan är fastskruvad. Träet sprack ofta så det är troligen därför man övergick till stående virke på senare apparater. Åskskyddet togs bort på de senare apparaterna (se Ekeberg del 1 sid 251), tyvärr vet jag inte från vilket år.
De fem kontaktskruvarna blev senare fyra, de allra senaste apparaterna hade inte heller kordong-muttrar utan vanliga maskinskruv i en oval liten platta. De sena apparaterna var något enklare i utförandet. Listerna i över och nederkant är inte lika profilerade som på de äldre variantema. På tidiga apparater finns det också ett nummer instansat i framkanten på skrivplattan, förmodligen något slags tillverkningsnummer men jag vet ej säkert.
Lätt att se är om stora Unionsvapnet finns med på batteriluckan. Då är apparaten gjord före 1905 då unionen med Norge upplöstes. Därefter fick apparaterna lilla Riksvapnet. Det förekommer även apparater utan något vapen på luckan. De har troligen tillverkats sent eller reviderats och har då inte fått lilla riksvapnet påmålat. Det finns två olika varianter av lilla riksvapnet. En äldre där de två övre kronorna är lutade utåt och en senare där de är raka. Detta gäller också för bordsapparaten TBM/AB 112.
På mikrotelefonen kan man läsa "Telegrafverkets verkstad Stockholm" eller "Telegrafverkets verkstad Nynäshamn". Verkstaden flyttade till Nynäshamn år 1913 så står det Nynäshamn på mikrotelefonen så vet man att den är från 1913 eller senare. Problemet är ju att mikrotelefonen ofta byttes ut när snöret var utslitet så man kan ju aldrig vara riktigt säker.
De äldsta apparaterna hade lur med mikrofon- och hörtelefondosor av aluminium. Jag har bara sett någon enstaka sådan under åren, tydligen sällsynta. Därefter kom modellen med förnicklade mässingsdelar. Kåpan som täcker anslutningsskruvarna är av celluloid, den flätade kabeln går genom en liten ring på kanten av mikrofondosan. Hörtelefonens lock har ett stort hål, är tillverkad av ebonit och skruvas in i en lättrad justeringsring.
Nästa modell, den vanligaste, har lock över anslutningsskruvarna av plåt, ingen ring för kabeln, som ofta är svart. Hörtelefonlocket av bakelit skruvas direkt i hörtelefondosan och har sju hål. Låsanordning finns både på mikrofon och hörtelefondosa. Ännu senare försvinner låsanordningen på hörtelefondosan. Tillverkningsort ändras (osäkert om låsanordningen försvann före texten ändrades). Misstänker man att man lyckats få tag i en riktigt gammal apparat så får man mäta klockans motstånd. I Kongl. Telegrafverkets Månads-Cirkulär n:o 8 i Augusti 1896 kan man läsa "Under det att i den äldre apparaten klockan utöfvade motståndet 100 å 200 ohm, utgör motståndet i den nya apparatens klocka I 000 ohm. Ändringen är gjord i ändamål att tillföra slutsignalklaffen å växelstationen större del af slutsignalströmmen".
Induktorns motstånd ändrades från 600 ohm till 350 a 400 ohm och paralellkopplades med klockan. Har man en apparat med dessa igenkänningstecken så är den gjord före 1896. En ritning (E753 uppgjord 1919-10-30 ) handlar om ändring av telefonapparat TVM från LB- till CB-system. Är apparaten tillverkad ursprungligen efter den ritningen så kan den vara gjord mellan 1920 - 1925. Ritningen visar inkoppling av 2 mikrofarads kondensator.
En ritning nr E-4396 uppgjord 1931-09-03 behandlar också ändring av telefonapparat TVM från LB- till CB-system där kondensatorn seriekopplas med klockan och induktorn. I detta fall är det ju ändring av befintliga apparater ty inga nytillverkades efter 1925. Renovering av apparater pågick ända in på 1960-talet. Bl. a. kan man hitta apparater med "modern" mikrotelefon d.v.s. bakelitmikrotelefon. Då är klykan utbytt mot en som passar den nyare mikrotelefonen. Detta gjordes någon gång in på 1930-talet.
Det äldsta schema jag sett över telefonapparat TVM / AC 150 är ritning nr B-618. Tyvärr kunde jag inte se datumet på den. Ritningen finns numera i Riksarkivet.
Hoppas att dessa rader kan ge dig en liten vägledning om du undrar hur gammal din väggapparat är.
Henrik och Ove
(Införd i Phonetiken 1 1998)