(Avskrift av affisch från Stockholmsutställningen 1897 som erhållits av Gösta Thames. /Lnd)

Under sin trettonåriga verksamhet har detta bolag från en ganska ringa början utvecklat sig till ett mycket betydande företag, fastän de svårigheter som måst öfvervinnas, ingalunda varit obetydliga.

Under är 1877 uppsatte bolagets grundläggare och verkställande direktör, ingenjören H. T. Cedergren, mellan sin dåvarande affärslokal i N:o 31 Drottninggatan i Stockholm och sin bostad i N:o 84 vid samma gata den första för praktiskt bruk afsedda telefonledningen i Sverige. Detta var, kan man säga, det stora företagets början, det frö, hvarur dess väldiga träd växte upp. Endast ett år hade då hunnit förflyta, sedan telefonens uppfinnare, professor Graham Bell, å verldsutställningen i Philadelphia för första gången låtit denna sin beundransvärda uppfinning framträda inför offentligheten.

Banbrytare på telefoniens område inom Sverige blef emellertid Stockholms Bell telefonaktiebolag som 1880 begynte sin verksamhet i hufvudstaden. Oaktadt de höga priserna, som i staden mellan broarne sattes till 160 kr., inom större delen af Stockholm till 240 kr., och i utkanterna till 280 kr., vann Bellbolaget en betydande anslutning, så att det var uppenbart, att telefonen motsvarade ett förefintliga behof. Det var derför antagligt, att telefonen, om den kunde erbjudas till ännu lägre pris, skulle vinna en vidsträcktare anslutning än hittills. Det var under denna förutsättning som Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag grundades, och angifves dess ändamål i bolagsordningens § 1 vara "att på så billiga vilkor, som med bolagets säkra bestånd äro förenliga, anbringa och uppehålla telefonförbindelse inom Stockholm samt andra orter".

Bolaget konstituerades den 13 april 1883, och sedan första inbetalningen a' 300 aktier egt rum trädde detsamma i verksamhet den 15 Maj samma år. Redan den 31 oktober öppnades stationen å Norrmalm (n:o 27 Malmskilnadsgatan, vid Oxtorget) för trafik och den 1 december samma år stationen å Södermalm (n:o 9 Urvädersgränd). För staden mellan broarne inreddes likaledes en station (i huset n:o 6 Svartmangatan), ehuru den ej under året hann blifva färdig. Vid årets slut voro 785 apparater i förbindelse med nätet, och bland dessa funnos åtskilliga för allmänt bruk afsedda. Bolaget begärde och erhöll tillstånd till fri samtrafik med de embetsverk, åt hvilka Kgl. Telegrafstyrelsen låtit uppsätta telefon. Denna samtrafik tog sin början den 1 mars 1884.

Abonnenter tillströmmade emellertid i så stort antal - under 1884 mer än halftannat tusental - att det ursprungliga expeditionssystemet, som vid bolagets bildande hade varit det bästa då kända, visade sig alltmer otillfredsställande, hvadan bolaget måste se sig om efter förbättring i afseende på stations-inredningen. I Amerika hade då nyss uppfunnits det s. k. multipelsystemet och med ledning af ett meddelande i en utländsk tidskrift konstruerades för bolagets räkning af Fabrikör L. M. Ericsson i samråd med bolagets ingenjörer det första multipelbordet i Sverige (och sannolikt inom Europa). Detta bord uppsattes i stationen i staden mellan broame den 31 Maj 1884.

Multipelsystemet gaf utsigt till möjligheten att indraga alla abonnentlinierna i en enda station, hvilket för vinnande af snabbast möjliga expedition är högeligen önskvärda. Bolaget inköpte fördenskull tomten N:o 30 vid Malmskilnadsgatan, der huset för bolagets nuvarande hufvudstation sedermera uppfördes efter ritningar af professor M. Isaeus och byggmästaren J. Klemming. För ledningarnes fästande uppfördes å byggnaden ett större telefontorn, som genom grofva jernstag förankrades vid väldiga gjutjernsplattor anbragta under sjelfva grunden.

När stationen i det nya huset var inredd och iordningstäld, blef densamma i närvaro af H. M. Konungen den 12 juli 1887 öppnad för trafik. Alla ledningar från Norrmalm och staden mellan broame voro då indragna derstädes. Man hade hoppats att dit äfven kunna direktinföra ledningarna från Södermalm, så att äfven dervarande station blifvit öfverflödig såsom den i "staden", men det oväntadt stora antalet ledningstrådars framdragande öfver hustaken - fullt dugliga kablar voro då ännu ej konstruerade - vållade allt för stora svårigheter för förverkligandet af denna förhoppning. Till den nya hufvudstationen konstruerades nya och mera fullkomliga multipelbord enligt de bästa amerikanska föredömen.

Införandet af multipelsystemet betecknar en afgjord vändpunkt i bolagets utveckling. Först genom användandet af detta system blef det möjligt att upprätta ett fullt praktiskt telefonnät för ett betydande antal abonnenter, hvilket, om det gamla förbindningssystemet bibehållits, ej kunnat åstadkommas utan ett större antal centralstationer i Stockholm jemte dermed följande betydande olägenheter både för abonnenterna och bolaget. Multipelsystemet deremot, som småningom alltmer utvecklats och fullkomnats, möjliggör ett i allo tillfredsställande expeditionssätt, ehuru abonnenterna uppgå till många tusen inom samma station.

En annan lika afgjord vändpunkt i tekniskt afseende inträffade för bolaget, då detsamma beslöt att ombygga hela sitt stora och vidsträckta nät enligt dubbeltrådssystemet. I ett enkeltrådigt telefonnät, hvarvid jorden användes i stället för återgångsledning, uppkomma, i synnerhet å längre ledningar en för ljudets öfverförande störande biljud, som dels härröra från luft- och jord-elektriciteten, dels uppkomma genom s. k. induktion medan de olika telefonledningarne. Telefonering å mera betydande afstånd var derför praktiskt omöjlig, så länge endast enkeltrådiga ledningar användes. Till en början sökte man reda sig ur denna svårighet på det sättet, att man byggde de längre förbindelseledningarne mellan olika städer dubbeltrådiga - en dylik ledning af koppartråd uppsattes af bolaget 1887 mellan Stockholm och Södertelje - men bibehöll lokalnäten enkeltrådiga. Bolaget insåg emellertid ganska snart, att äfven abonnentledningame helst borde anordnas med återgångsledning, och redan 1888 uppsatte bolaget fördenskull sådana ledningar åt abonnenter i Vesterås. Dessa abonnentledningar voro de första dubbeltrådiga sådana inom riket.

Det dröjde icke länge, innan bolaget beslöt att definitivt öfvergå till dubbeltrådssystemet oaktadt de mycket betydande kostnaderna och de nästan oerhörda svårigheterna i tekniskt hänseende. Redan 1889 begynte bolaget till dubbeltrådigt ombygga ett af dess från Stockholmsnätet fristående stadsnät nemligen det i Jönköping hvilken stad sålunda blef den första svenska stad, som erhöll hela sitt telefonnät dubbeltrådigt. Och under 1891 beslöt bolaget att till en beräknad kostnad af omkring en million kronor efter samma system ombygga hela det vidsträckta nätet i Stockholm med omgifningar.

Ombyggnaden af nätet utom hufvudstaden verkstäldes till allra största delen under loppet af år 1892. Under nämnda års förra hälft ombygdes nätet i staden mellan broarna i sammanhang hvarmed en station derstädes ånyo måste inrättas, då det var omöjligt att till stationen å Norrmalm öfver hustaken framföra ett dubbelt så stort antal ledningstrådar som förut. Under samma år jemte nästa års första qvartal fortgick omändringen enligt dubbal trådssystemet af sist nämnda hufvudstation. Hela det öfriga nätet inom hufvudstaden ombyggdes under åren 1892 - 1894 så att bolagets samtliga abonnenter vid nämnda års slut hade dubbelledning. Derjemte byggdes å Södermalm en ny station efter samma system och försågs med alla de nyaste förbättringarne, af hvilka flera först derstädes kommit till användning. Jemsides med ombyggnaden af det förutvarande nätet utfördes också ett mycket omfattande nybyggnadsarbete, enär tillströmningen af abonnenter alltjemt var mycket stor.

Hufvudsakliga skälet, som förmådde bolaget att på kortast möjliga tid, oaktadt de stora kostnaderna och de betydliga svårigheterna, genomföra hela sitt nät och alla sina stationens ombyggnad efter dubbeltrådssystemet är att söka i det mellan Kgl. Telegrafstyrelsen och bolaget den 17 Maj 1890 upprättade kontraktet angående samtrafik mellan rikstelefonen och bolagets abonnenter. De sistnämnda berättigades nemligen utan undantag till nämnda samtrafik, a' 10 öre pr samtal, i fråga om rikstelefonens lokalnät i Stockholm, hvaremot endast de bland bolagets abonnenter, som erhållit dubbelledning berättigades till samtal å de interurbana ledningarna. Det var för att åt alla sina abonnenter, bereda denna fördel, som bolaget, så fort sig göra lät, verkstälde den stora ombyggnaden. Samtrafiken mellan rikstelefonen och bolagets nät kom tid stånd den 1 Juli 1890.

Redan den 1 Januari året förut öppnades samtrafik medan Bellbolaget och Allmänna bolaget, likaledes mot 10 öre per samtal, efter det ärendet varit föremål for långvariga och vidlyftiga förhandlingar. Under år 1891 träffades med Bellbolaget aftal om inköp först af landsledningarna och sedan af större delen af nämnda bolags stadsnät. Bellbolaget beslöt sig nemligen att, mot vilkor af fri samtrafik medallmänna bolagets nät, inskränka sin verksamhet till blott Östermalm, hvarest det sedermera inrättat ett hufvudsakligen för privatbostäder afsedt lokalnät. Under årens lopp utsträckte allmänna bolaget sitt nät och sina förbindelser i allt vidare kretsar. Så kommo under bolagets tvenne första år Södertälje, Trosa, Vaxholm, Uppsala och Enköping i telefonisk förbindelse med bolagets Stockholmsnät. Under 1886 - 88 bereddes åt ytterligare fem städer, Sigtuna, Nyköping, Norrtelje, Mariefred och Vesterås samma förbindelse, hvarefter bolaget under 1889 förenade Norrköping med Stockholm genom en dubbeltrådig kopparlinie af 180 kilometers längd - den längsta af bolaget utförda och på sin tid den längsta i Sverige, förmedels hvilken äfven telefonnätet i Söderköping erhöll förbindelse med Allmänna bolagets nät i Stockholm. När Strengnäs 1891 tillkom, stodo ej mindre än tretton landsortsstäder i kommunikation med bolagets telefonnät. Dessutom hade bolaget i Söderhamn med omnejd så tidigt som 1886 inrättat ett fristående nät och inköpte under 1888 det enskilda telefonnätet i Jönköping. Under loppet af år 1887 erbjöds bolaget att öfvertaga ett telefonnät i Göteborg och omnejd, och då erfarenheten från utlandet, hvarest den 24 februari nämnda år till begagnande upplåtits en dubbeltrådig telefonlinje mellan Paris och Bruxelles, gaf vid handen, att telefonering på betydliga afstånd kunde med framgång ega rum, anhöll bolaget den 4 februari 1888 hos regeringen om rätt att efter allmänna landsvägarna uppsätta telefonledningar från Stockholm till Göteborg, Malmö och Sundsvall. Denna anhållan blef väl efter Kgl. Telegrafstyrelsens hörande afslagen, men torde dock hafva väsentligen bidragit dertill, att Kgl. Telegrafverket vid samma tid började anlägga interurbana telefonledningar mellan landets största städer.

Vid denna tidpunkt hade bolaget i afseende på ytvidden nått sin största utveckling, ehuru abonnentsiffran samtidigt icke hunnit upp till mer än närmare 6000. Bolaget hade emellertid några gånger fått erfara, att myndigheter vid skilda tillfällen gifvit olika tolkningar af Kongl. kungörelsen den 20 april 1883 angående förbud att utan vederbörligt tillstånd framdraga telefonlinier å visst slags mark, och i följd deraf ansett lämpligt att i viss mån förändra och ombygga linierna på ett par sträckor. Under sådana omständigheter inleddes vid slutet af år 1890 mellan Kgl. Telegrafstyrelsen och bolaget förhandlingar angående koncession för bolaget att utan hinder af föreskrifterna i förenämnda Kongl. kungörelse idka telefonverksamhet i Stockholm med omnejd, hvaremot bolaget skulle afstå från anläggningar utom denna trakt. I enlighet med dessa grunder träffades den 13 februari 1891 mellan Kgl. Telegrafverket och bolaget ett sedermera den 1 påföljande Maj af Kgl. Maj:t gilladt aftal, enligt hvilket bolaget för en tid af femtio år erhållit koncession angående telefonanläggningar till platser belägna inom 70 km. från Stockholms Stortorg, hvaremot bolaget bil Kgl. Telegrafverket försålde såväl de delar af sitt Stockholmsnät, hvilka lågo utom det koncessionerade området, som äfven de bolagen tillhöriga näten i Jönköping och Helsingland. Genom denna öfverenskommelse inskränktes visserligen bolagets verksamhetssfär, men bolaget vann deremot förmånen att utan hinder af vexlande tolkningar af 1883 års kungörelse kunna koncentrera verksamhet till ett område omfattande hela den trakt omkring Stockholm, till hvilken lämpligen lärer kunna ifrågakomma att från Stockholm anordna telefonförbindelse utan särskild samtalsavgift.

Begränsningen af bolagets verksamhet till detta koncessionsområde bildar den tredje vändpunkten i dess utvecklingshistoria. Införandet af underjordiska kablar kan med skäl sägas utgöra en fjerde vändpunkt. När bolaget ansåg sig böra ombygga sitt hufvudstadsnät till dubbeltrådigt, hvarvid svårigheter skulle möta att öfver hustaken framdraga den fördubblade massan af ledningstrådar till endast en eller två hufvudstationer anhöll bolaget den 12 juli 1889 hos vederbörande myndighet om tillstånd att i vissa af stadens gator få nedlägga kablar och gjorde en dylik framställning hos Kgl. Jernvägstyrelsen beträffade jernvägens område mellan centralstationen och tunneln under södermalm. Under afvaktan på utgången af dessa ansökningar konstruerade bolaget under 1890 en kabeltrumma af cement, en konstruktion, som sedermera med en ringa förändring kom till användning i rikstelefonens underjordiska hufvudstadsnät. Bolagets ansökan hos Kgl. Jernvägsstyrelsen avslogs emellertid och stadens myndigheter framsköto slutpröfningen af bolagets ansökan så att bolaget innan ärendet afgjordes, föranleddes ingifva ännu en ansökan beträffande kablar i åtskilliga andra gator. Dessa båda ansökningar beviljades slutligen, men dervid fogades sådana vilkor, att bolaget ansåg ogörligt att begagna sig af den gifna tillåtelsen. Det ingick derför ånyo den 28 okt. 1893 till stadsfullmäktige med ansökan i samma syfte, hvilken ansökan bifölls mot vilkor att bolaget förband sig, att till staden erlägga en årlig afgift af 1 kr. 50 öre pr längdmeter kabeltrumma. I följd häraf nedlade bolaget under 1895 trumma af 1510 m. längd med utrymme närmast hufvudstationen för 87 kablar, hvardera innehållande 200 dubbellinier, från hufvudstationen till norra och vestra delarne af Norrmalm.

Under innevarande år (1896) har detta arbete fortsatts, så att derunder nedlagts 3,320 m. Kabeltrummor. Dervid har en gren (for 38 kablar) nedlagts från Hötorget till Kungsholmen. En annan trumma (för 76 kablar) går från huvudstationen genom Norra Smedje- och Hamngatorna till Östermalm och Blasieholmen. Samtidigt nedläggas också diverse smärre cementrör för endast 7 kablar - för dessa rör erlägges endast 50 öre årligen per längdmeter - till en sammanlagd längd af 1855 m.

Detta storartade underjordiska system, som möjliggör framdragande af ledningar för ända till 50 000 abonnenter, kommer att under den närmaste framtiden fortsättas och afslutas.

Bolaget har alltjemt på det tekniska området skyndsamt och såsom af det föregående delvis synes, oftast först inom landet tillämpat de nyaste och bästa uppfinningarna på telefoniens område. Det har derjemte städse användt apparater och annan materiel af yppersta slag och om möjligt, af svensk tillverkning. Många detaljer hafva blifvit uppfunna och förbättrade af bolagets ingenjörer. Herr L. M. Ericsson har tillverkat alla telefonapparater och i början äfven stationsinredningen. På senare tiden har bolaget å egna verkstäder utfört såväl ombyggnaden af de gamla vexelborden, som tillverkningen af nya sådana jemte alla reparationer.

Såsom ordförande i styrelsen hafva fungerat Kommendören vid Kgl. flottan F. Didron, från bolagets bildande till sin död 1886, och Generallöjtnanten G. R. Abelin, från 1887. Verkställande direktör och öfveringeniör i bolaget är sedan bolagets bildande ingeniör H. T. Cedergren. I bolagets tjenst voro under första året anstälda omkring 60 personer. Året derpå ökades personalen till dubbla antalet, hvilken ökning sedan alltjemt fortgått så att personalen nu (den 1 juli 1896) uppgår till ett antal af cirka 460. Ingeniörsbyråns och kontorens personal samt telefonisterna åtnjuta årligen semester. För sina ingenjörer och liniearbetare har bolaget bildat en olycksfallsförsäkringsfond. Endast ett olycksfall med dödlig utgång, har hittills inträffat.

Aktiekapitalet var från början bestämdt till minst 90,000 och högst 450,000 kronor. Till följd af bolagets snabba och storartade utveckling har aktiekapitalet emellertid under de gångna åren successivt ökats så att det för närvarande utgör 900,000 kronor. De nyutgivna aktierna hafva alltid örvertagits af förutvarande aktieegare hvilka haft företrädesrätt dertill och har det hvarje gång utsläppta beloppet alltjemt blifvit flere gånger öfvertecknadt. Utdelningen har under alla år utgjort det högsta i bolagsordningen bestämda beloppet eller 8 procent.

Abonnementsafgiften faststäldes vid bolagets bildande till 100 kronor pr år för direkt ledning. Denna låga afgift var emellertid på telefonväsendets dåvarande ståndpunkt möjlig endast så länge nätet omfattade ett mindre antal abonnenter, då kostnaderna för Stationernas anordnande och betjenande växer proportionsvis hastigare än abonnentantalet. Derför bestämdes också redan från början att, derest abonnentantalet skulle komma att öfverstiga 1,500, årsavgiften skulle höjas med 25 kronor. Detta inträffade redan under följande året 1884, då afgiften alltså bestämdes till 120 kronor hvilken afgift derefter bibehölls till 1883 års slut. Då nedsattes den åter till 100 kronor för att år 1895 ytterligare nedsättas till sitt nuvarande belopp 80 kronor pr år. Samtidigt bestämdes, att de abonnenter, som önskade i katalogen betecknas med en stjerna framför numret derför skulle erlägga 2O kronor årligen. Stjeman innebär nämligen den fördelen att abonnenten kan fritt anropas af abonnenter med begränsad fri samtalsrätt utan att afräkning i det sådana abonnenter medgifna antalet fria samtal eger rum. Härigenom har således utväg beredts handlande, hantverkare och andra att mot en rimlig kostnad erhålla fördelen och behaget att samtal till dem kunna fritt och obegränsade påkallas (äfven från alla s. k. bostadstelefoner).

Årsafgiften för enkelt kombinerad ledning är 60 kronor. Mot årsafgift af 36 kronor utlemnas s. k. Bostadstelefoner med begränsad fri samtalsrätt. Sådan abonnent eger fri samtalsrätt till alla stjern-abonnenter samt dessutom rätt till 100 samtal i Kvartalet med öfriga abonnenter. För öfverskjutande samtal erlägges 10 öre.

Antalet abonnenter den i september 1896 utgjorde 13,417. Längden af ledningarna utgjorde: