Hakon Brunius

Stamfadern inflyttade från Danmark 1726 och hette Paulus Brunius. Han var rådman i Varberg och levde mellan 1709 - 1785, hans släkt kan följas ända tillbaka till 1500 talet.

I början på 1800-talet föds Hakons far Gomer Brunius. Han var kapten vid Västgöta Regemente i Lidköping och drev vid sidan av det militära en omfattande industriell handel i textilbranschen och hade åtskilliga båtar som gick i trafik mellan Vänern och Göteborg.
Gomer Brunius och hans fru fick fem barn, två söner och tre döttrar. Sönerna var Hjalmar 1839-1890 och hans yngre bror Hakon 1842-1902.
När brodern Hjalmar vuxit upp flyttade han till Jönköping där han drev en mekanisk verkstad för tillverkning av vågar och tändsticksmaskiner. Han drev även någon slags handel som omfattade allt från ångmaskiner till tegelmaskiner.

Nu har vi äntligen kommit fram till Hakon. Han gick i skola i Skara, tog studenten i Uppsala och studerade sedan ett tag lantmäteri vid universitetet i samma stad.
Han avbröt studierna och utbildade sig till telegrafist och tog anställning vid Kongliga Telegrafverket 1864 som e.o.assistent och fick avsked 27/4 1865 p.g.a. att han uteblivit från tjänsten en längre tid. Detta hände troligtvis i Skara.
Efter ett tag blev han anställd vid SJ som telegrafingenjör med ansvar för linjerna mellan Hallsberg - Göteborg och Katrineholm - Jönköping.
Detta gick inte heller så lysande då han i stället för att tjänstgöra på SJ:s Telegrafexpedition drog en privat ledning till sin bostad och därifrån kunde sköta telegrafarbetet. Detta upptäcktes efter ett tag av överdirektör Elwort och Hakon fick ta en månads permission och transport till Göteborg. Han slutade vid SJ 1868.

Han flyttade till Hjo, och efter några år till Jönköping där brodern Hjalmar som känt redan drev företag. Hakon öppnade en liten experimentverkstad i Jönköping och försörjde sig och sin familj på denna under 1870-talet.

Under Jönköpingstiden hände det mycket i Hakons lilla verkstad.
Där utvecklade han sin "Railway protector" dåtidens ATC för Järnväg. Denna uppfinning provades bland annat mellan Vänersborg och Öxnered

Han experimenterade med elektricitet och hade under hösten och vintern 1878 testverksamhet av elektrisk belysning i Jönköping. Stora Limugnen (värdshus i Jönköping) kommer i afton den 15 augusti 1879 att stråla i elektrisk belysning. Detta beskrev annonser i tidningarna i Jönköping. En fyra hästkrafters lokomobil drev en elektricitetsmaskin av Grammes system och belysningen var av utmärkt effekt enligt reportagen från föreställningen.

Hakon uppfann brandvarnare till ladugårdar. Elektrisk snabbstopp för maskiner genom avslagning av huvudrem. Hjälpmedel mot klumpfot och döva mm
Han startade senare Jönköpings första elverk, belysning i 5 butiker (1886).
Även till Göteborgs elverk på Otterhäll (1887) skall utrustning ha levererats.
Redan under sin livstid blev han kallad för" Sveriges första elektriker".

Brunius och hans Telefoner.

Den kunskap som Hakon Brunius hade inom telegrafi från tidigare år utnyttjade han på 1870- talet genom att bedriva kurser i Telegrafi med morse och visarapparater. Så när telefonen dök upp i Sverige och demonstrerades i Stockholm av ingenjör Hopstok den 21-22 augusti 1877 blev han och andra instrumentmakare i Sverige intresserade av detta nya "talesätt".

Så med början den 29 november 1877 kunde man i Jönköpingstidningarna läsa om telefonverksamhet i Jönköpingsbygden.
Enligt uppgift från Brunius själv skall hans första telefoner troligen vara de första som tillverkades i Sverige och han lär även ha sagt att han har tillverkat dom efter att ha sett beskrivningar i tidningarna 1877. Vilka tidningar är inte nämnt av honom.
Dom telefoner som tillverkades var direkta kopior på Bells telefoner.

Dessa första telefoner provades i Jönköping onsdagen den 27 november 1877 mellan några studentlyor som tillhörde bröderna Roos av Hjelmsäter, avståndet var förvisso bara en kortare sträcka, men lyorna låg i olika hus på en större gård. Experimentet blev lyckat då tal, musik och sång fortplantade sig till åhörarna i andra ändan.

De första tillverkade telefonerna försåldes av Brunius till Jönköpings vattenverk. Det beslutades på ett möte den 11 mars 1878 att telefoner skulle anbringas på en telegrafledning mellan Gasverket och vaktlyan vid vattenbassängen utanför Jönköping.
2 st. telefoner med uppsättning kostade enligt faktura från Brunius 35 kr.
Dessa telefoner användes på platsen ända till nyåret 1892 då de av Brunius utbyttes mot andra telefoner och dessa gamla skänktes till Nordiska Museet troligen tack vare Klas Sondén. De fanns där ända till april 1917 då de deponerades till Telegrafverkets historiska samling och den ena telefonen återfanns på Telemuseet på senare år (1989) tack vare Tord Jöran Hallberg från Linköping Universitet.

Troligtvis tillverkade Brunius mer än ett par telefoner under hösten 1877, för man kunde på Nyåret 1878 läsa i tidningarna i Jönköping att Nyårsdagen 1878 hade ett lyckat telefonförsök utförts mellan Jönköping Falköping Nässjö stationer. Det "gamla vanliga" tal, sånger och mässingsmusik hade utförts med god kvalité.

Man kunde även läsa i tidningarna att den 3/1 1878 hade Munksjö Pappersbruk i Jönköping anlagt telefoner mellan sitt kontor och brukslokaler. Apparaterna var uppsatta av ingenjör Brunius. Denna telefonledning är troligen bland de 6 första permanenta telefonledningarna i Sverige.

I början av 1878 föreslog Brunius att ett Telefonnät skulle anläggas i Stockholm, med detta var allför nytt och återkom inte förrän 1879 då Lybeck, Bratt och Recin föreslog telefonledning efter utländskt mönster. Detta utvecklades till Stockholm Bell Telefon AB som bildade i augusti 1880.

I november 1880 bildade Brunius sitt nya bolag Hakon Brunius AB, Göteborg. Styrelsens säte fanns i Göteborg, men fabriken var inte belagd till Göteborg utan till Kyrkekvarn som låg i Wartofta Härad i Skaraborgs län. Ändamålet med bolaget var att tillverka elektriska maskiner och driva träförädling. I samband med detta flyttade även Hakon med familj till Kyrkekvarn.

Under 1881 bildades ett antal Telefonföreningar i Sverige och denna tanke som Brunius hade haft redan 1878 ville han nu förverkliga i sin gamla hemstad. Även Stockholm Bell var intresserade av att bygga en anläggning i Jönköping så det gällde för Hakon att skynda på. I samband med detta utvecklade han troligtvis sin första kompletta telefonapparat och dessa började sättas upp på hösten 1881. Ett par såldes till Eksjö i oktober 1881. Om telefonkonstruktionen var hans egen eller kopierad från någon annan telefontillverkare vet jag inte.

Under hösten 1881 hade Brunius kallat till ett flertal möte där han framförde sitt förslag att bilda Telefonförening i Jönköping och den 18/10 1881 kunde man i tidningarna läsa att 31 abonnenter hade tecknat kontrakt (30 hade räckt).

Hans bror Hjalmar hade blivit utsedd till föreståndare till denna Telefonförening och nu började en livlig tid i Jönköping där det skrives att man såg Hakon Brunius vigt klättra omkring på taken i Jönköping och dirigera uppsättning av telefontrådarna. Ledningarna hölls fritt från telefonstationen till ett avstånd av 3500 fots längd, gränsen gick ungefär vid Stora Limugnen (Högskolan) och Liljeholmen (undergången på öster) och under kanalen leddes trådarna i en kabel.
Nätet var enkeltrådigt och begagnade jorden som återgångsledning.
Årsavgiften var satt till 125 kr.

Under februari 1882 beställde Brunius 1000 telefonskåp hos en snickare i Jönköping så han skulle klara den stora efterfrågan som han trodde skulle komma. Under våren 1882 var nätet inom staden fullbordat men till abonnenter utanför staden fortgick arbetet.

Vid ett besök på telefonstationen som fanns på vinden i Söderbergska huset på Östra Storgatan beskrivs själva växeln som en kopplingsskiva av mässing, en mängd elektromagneter på väggen och 7 element. Kopplingsskivan var beräknad för 50 abonnenter och så konstruerad att 14 par samtidigt skulle kunna samtala med varandra. Om det blev mer abonnenter utökades stationen bara med en ny skiva. När en abonnent ville kontakta stationen tryckte han på en knapp på telefonskåpet och en klaff med abonnentens nummer föll ner, stationen signalerade till abonnenten genom en ringklocka. Kopplingsskivan skall ha varit ett riktigt praktverk av elegans och soliditet och tillverkad i Brunius välkända fabrik i Kyrkekvarn. Centralen sköttes av "twänne fruntimmer".

Telefonföreningen ökade mycket långsamt och i början av 1886 fanns omkring 64 abonnenter och telefonstationen förmedlade omkring 100-120 samtal per dag.

Efter att ha drivit Telefonföreningen i med och motvind i ca 5 år inbjöd Hakon Brunius i april 1886 att bilda nytt Telefonbolag i Jönköping. I samband med detta erbjudande att bilda nytt Telefonbolag startade ett till synes "Telefonkrig" i Jönköping.

Ordväxlingar i skrift mellan Hakon Brunius, Fabrikör P-A Hallgren från Visby (som byggt nät i Västervik, Växjö mm), Bröderna Haglind (som hade omfattande nät i Östergötland) samt Stockholms Allmänna Telefon AB var omfattande. P-A Hallgren ville bygga nytt nät, och bilda nytt Telefonbolag med apparater från Ericsson. Br. Haglind vill konkurera ut Allmänna Bolaget och utöka redan sitt stora nät. Allmänna Bolaget ville köpa nätet av Brunius för att på sikt knyta ihop Stockholm Göteborg.

Brunius ville bilda nytt Telefonbolag och lovade bl.a. att telefonapparaterna skulle bli bättre än de från Ericsson. Brunius försökte under tiden att köpa telefonapparater från Ericsson med motivering att han skulle byta ut sina egna tillverkade mot nya från Ericsson. Denna affär avböjdes av Ericsson.

Som segrare ur Telefonkriget gick Stockholms Allmänna Telefon AB som unders mars månad 1888 för 4 000 kr köpte upp telefonnätet i Jönköping.
Ett omfattande ombyggnadsarbete började i Jönköping då apparater byttes ut och ombyggnad av nätet genomfördes. Jönköping blev därmed den första stad i Sverige som var i Bolagets ägo som fick dubbeltrådigt stadsnät på alla ledningar.

År 1891 såldes Telefonnätet till Kungliga Telegrafverket för 55 484 kronor och staden hade då 197 telefonapparater.

Från Kongl. Elektriska Telegraf-Werket till Telia i Jönköping
Den 1 sept. 1856 öppnades i Rådhuset på tredje våningen Telegraf-stationen för allmänheten
Telegrafdirektör var E R. Meuller.
År 1891 inköptes Telefonnätet från Stockholms Allmämnna (197 st Telefonapp)
År 1909 var Telegrafverkets egna hus klart vid Parkgatan.
År 1910 öppnades cb-stationen.
År 1953 automatisering till AGF-station för 13 000 nr.
År 1983 05 02 AXE
År 2000 ????

Jönköping 1998-12-30
Denny Wahlström

Källor: Telegrafverkets Hist framst. , Tord Jöran Hallberg Deadalus, Tidningsklipp i lokalpress.
R. Skårfors Uppsala Univ. H.Ahlborg STSF, Jkpgs stadsarkiv. Landsarkivet Vadstena. Gudmundsgillet Jkpg. Jkpg - Krönika E Green. Nordiska museet. SAT.